Äntligen lunch - jag är så hungrig!!! Frågan är bara vad jag ska äta. En inte helt angenäm fråga för någon som är gravt ambivalent.

Livet är svårt att leva ibland! Alla dessa i-landsbekymmer.

Och inte för att jag är på jobbet. Det känns rätt ok. Det kan bli en bra dag! Jag får se till att det blir det helt enkelt. Lite bus har jag planerat idag *fnissar*

Nej jag suckar djupt (DJUUUPT) över att jag hittade ruttnade morötter i min handväska i morse. I min favorithandväska! Där har jag haft två morötter i en påse. Som legat i kylen på jobbet och frysit till is, sen ner i väskan och hem igen och till jobbet igen och sen hem igen (bortglömda alltså).

Det luktar inte gott om vare sig väskan eller dess innehåll... Den ska saneras när jag kommer hem.

Varför lär jag aldrig av mina misstag?! Ja, det har hänt förut. Clementiner som hittats som en grön sörja. Kiwi och avokado är inte heller roliga. Bananflugor...

Jag kanske inte ska fasa inför att fylla fyrtio (om sisådär hundra år!) utan börja hoppas på att det är då jag blir vuxen, ansvarsfull och ordentlig?!

Känns lite uttjatat. En klyscha. Men ack så sann. Nu har jag inte så många möjligheter på mitt jobb och det är väl det som jag känner och gör att jag har tröttnat. Jag måste ha lite förändring, lite omväxling och veta att jag kan utveckla mig. Vi har inga sådana möjligheter på mitt jobb. Och jag har varit där i sex år nu.

Men tills jag gör något åt det får jag stanna kvar och klaga. Och det blir ju som bekant inte bättre av att klaga, man blir bara grinig och allt blir bara tråkigare. Men idag fortsätter buset mot chefen (han är eg inte chef utan mer team leader, men jag kallar honom chef för skojs skull!) pussmunnar på fönstret! Ska ta med ett mörkare läppglans i dag! Hihihi!

Lunch. Mat. Har jag någon sådan att ta med tro? Eller så får jag gå ut och handla. Ok. Nu sparkar jag igång dagen! 

Vill inte gå och lägga mig (jo, det vill jag - hela jag fullkomligt skriker efter sängen och den efter mig - jag är så trött!) för när jag väl somnat ska jag strax vakna igen och så är det redan morgon, hinner aldrig mer än släcka lampan så är det morgon och dags att gå till jobbet.

Och jag vill inte gå till jobbet. Det är fan i mig inte roligt att behöva gå upp varje morgon och ge sig iväg till jobbet.

VAD ÄR MENINGEN MED DET?

Ge mitt jobb till någon som vill ha och behöver det bättre! Jag varken vill eller behöver det... jag kan fylla mitt liv med annat värdefullt och viktigt i stället (läs: roligt och kreativt). Men vänta lite nu.. Så där skulle man kunna tycka och tänka om man var en omogen fjortis helt utan ansvarskänsla. Men inte när man är drygt 30 *harkel* *knappt 37,5* *harkel* har hus, bil, lån, barn och räkningar (herregud, när ska de betalas?) - då inser man att man måste jobba för att tjäna pengar *läses med myndig och mogen röst*

Trettiosju. Trettiosju. T r e t t i o s j u. Nä, jag bara rabblar ett skonummer. Inte åldern *skrattar nervöst och tillgjort* inte min ålder i alla fall. Trettiosju, 37. 37. Nä. Definitivt inte min ålder.

Bloggagratis går rätt långsamt eller? Eller är det bara jag som upplever det så? Är det kanske så att de jobbar på några förändringar, tro? Eller vad?! Jag blir tok-tokig när det segar sig! Datorer ska bara gå snabbt. Snabbt, smidigt och enkelt.

Vänta är så inte min grej.

Träningen gick jättebra! Vi var hur många som helst idag - jag kunde alltså fuska lite mer än förra veckan när det bara var instruktören och jag! Och det behövdes, fuska alltså! Ny koreografi och jädrar vilka mördarövningar! Jag hade ingen aning om att min kropp kunde vara så tung..?!

Efter coren gick jag på trappmaskinen i ungefär tre minuter - det var vad som behövdes för att rumpan skulle bli perfekt! Hejdå gropar! Eller så tröttnade jag på att trampa. Gick på bandet en stund i stället. Hej fasta lår!

Sen slog hungern till och jag kände mitt blodsocker rinna ut och blandas med svetten. Bara att byta om och gå till bussen. Bussen gick bara till centrum och jag fick gå resten. Men jag var ju redan lite småsvettig och äcklig så det gjorde ju inte så mycket. Ett litet extrapass!

Efter den otroligt välkomponerade middagen korv med bröd blev det våfflor med grädde och sylt - så otroligt gott och så otroligt äckligt mättande. Varför kan jag inte sluta äta i tid? Jag som har lite problemmage ska hålla mig ifrån för mycket fel fett och socker - men det är ju så satans gott!!! Jag môlar verkligen! (Betyder ungefär: äta jättemycket, proppa i sig osv)

Nu sitter jag här, trött, mätt men fasen i mig inte belåten! *skyller mig själv*

Jag sitter på övertid nu... men eftersom jag ska träna om knappt en timme kan jag ju passa på att få lite tid på flexen!

Jag lämnade tillbaka skorna idag och trodde att jag skulle få 640:- tillbaka för det var vad jag hade betalat. Trodde jag.

580:- fick jag tillbaka.

"femhundraåttio?" sa jag "Jag betalade ju sexhundrafyrtio!?"

"jasså...? Jag får kolla.." Hon kollar kvittot, hon kollar kartongen - på bägge ställen står det 580:-

Ridå.

Äntligen! Jag är så hungrig att jag känner mig helt matt och då har jag ändå ätit frukost hemma och tre mackor under förmiddagen.

Idag har jag försökt liva upp mig själv lite. Jag har gjort en kladdig, rosa  pussmun på min chefs fönster *viskar så han inte hör* men eftersom han inte är här förrän på fredag får jag vänta på ev reaktion. Om det alls kommer någon. Sen har jag skickat ett kul "brev" till en annan kollega (urklipp av min hand som gör v-tecknet). Ingen reaktion ännu.

Va? Barnsligt? Näe...

Sen har jag jobbat lite också!

Och nu ska jag snart värma min mat! Idag blir det makaronipudding. Det har jag inte ätit sen jag var liten. Hoppas hoppas den är god!