Eller ja. Jo. Den *fulafulafula ord* uppgiften är inlämnad nu i alla fall. Med en känsla av att blunda och hoppa.

I morgon är en ny dag och ny uppgift och banne mig ska jag sätta igång i tid! Jag lovar dyrt på heder och samvete! (Ungefär som hos tandläkaren, man looooovar att man ska använda tandtråd och flourskölj varje dag, i evighet, amen. Och man menar det verkligen när man står där och känner sig som sju år)

Nu ska jag inte grubbla mer på uppgiften. Gjort är gjort. Eller snarare ogjort är gjort. Eller ogjort är ogjort. Eller inte tillräckligt gjort. (Vad är det med mig? Kan jag aldrig sluta?!)

Nu ska ni slippa läsa om min inlämningsångest i två veckor, sen är det dags igen!  

Jag kan inte ens stava till POSITIVT TÄNKANDE längre. Den förmågan har inte jag längre, har nog aldrig haft och kommer aldrig att ha. Har ingen aning om vad det är och jag tror faktiskt inte att jag ens hört talas om det någon gång!

Jag är kass. Jag är dålig. Jag suger. Jag är värdelös. Jag är också sämst. Dåligast. Värdelösast.

När jag tyckte att texten blev rätt ok ändå, sågar min man den vid fotknölarna! *Gaaaaaaaaah* VARFÖR bad jag honom läsa den? Dumma dumma mig.

Vad kännetecknar en insändare? Måste jag verkligen välja sida? Om jag nu tycker att det finns både fördelar och nackdelar med något, kan jag då inte skriva det? Jag kan inte bara välja en sida... och det har inte läraren sagt att vi ska heller! Och förresten, en insändare får väl se ut hur som helst eller?!

Så. Nu lugnar vi ner oss lite! Andas djupt och långsamt... Lugn och fin.. *lugnar mig själv*

Den här tentaångesten eller vad man ska kalla det tar kol på mig snart! I morgon senast klockan 12 ska uppgift 2 vara inlämnad och jag skriver och skriver och skriver men blir inte nöjd och nu vill jag inte lägga mer tid på den. Det är inte roligt längre. 

Jag har skällt onödigt mycket på barnen också. De kan ju inte hjälpa att jag börjar i sista stund. *stön och massor av fula ord*

Men, jag har ju gjort ett medvetet val; att inte lägga ner en massa krut på denna uppgift. Och nu ångrar jag mig. Jag borde lagt ner lika mycket energi och tid som på första uppgiften, som jag kände mig mycket mer nöjd med. Även om ångesten var jobbig inför förra inlämningstillfället också.

Okej.... ett litet ryck till. Sen ska jag ägna mig åt barnen en stund. Det är bara tjejerna hemma, sonen är iväg på cup. Liksom maken. Jag har haft en skön eftermiddag, bortsett från ångesten då.

...jag sitter inne och skriver. Skriver och skriver. Och skäms lite för att jag inte tagit uppgiften på större allvar. Den var inte så jobbig och tråkig som jag först trodde. Typiskt mig att ha förutfattade meningar.

Nu sitter jag och funderar på om jag ska ljuga ihop det sista, eller om jag ska skriva som det är. Ja inte att jag struntat i det, utan jag får ju dra en liten vit om att jag inte lyckats, inte helt hunnit få fatt i all information... Hm. Eller så låter jag fantasin flöda. Men tänk om hon konfronterar mig - jag hatar att ljuga! Jag kan inte ljuga! *GAAAAAAH*

Solen lockar ut mig i vårvädret (jag vill ut! Jag måste ut) ... Men min förbannade totala avsaknad på framförhållning tvingar mig att sitta kvar inne och skriva klart min uppgift!

Och nu kommer solen!?

Ett omen?

Ett tecken?

Ska jag gå ut och gå i stället kanske?

Skriva till kursledaren att solen kom fram och jag var tvungen att gå ut?! Finns ingen möjlighet att jag kan skriva en uppgift nu!

Jag. Har. Svårigheter. Att. Skriva.

Undrar om jag skulle ta och läsa lite i min bok istället, det är jag mer sugen på nu. Svenska Skrivregler. Lånade den på biblioteket först men insåg sen att den ville jag ha - den skulle jag ha! Sen har jag Bra Böckers Svenska Grammatik också, men den har jag bara lånat på biblioteket. Får kanske läsa ut den i veckan så jag kan lämna tillbaka den sen...

*tar ett djupt andetag och sätter motvilligt igång med min uppgift*

(Lyckades få till en stående bild nu!)

Okej. Idag får ni inte se mitt ansikte och varför går vi inte närmre in på idag! Det kan bero på att jag har en bad face day...

Som vanligt när det är helg går jag klädd i myskläder, antingen dessa ursköna byxor eller ett par svarta träningsbyxor från Röhnisch typ jazzbyxor - ljuvliga med resår i midjan! Till detta har jag en skön tröja, oftast en svart långärmad sak...  Roligare än så är jag oftast inte på helgen! 

Ann-Louise! Gissa vad det är för favoritmysbyxor!

Ja, då har man varit ute och rört på benen! Skönt! En halvtimme var vad vi hann resp orkade med, sister och jag! Nu har jag tagit en banan och en återhämtningsdryck (ja ni hör ju vem av oss som inte orkade...)

Nu ska jag hoppa in i duschen, men först efter att ha stretchat, vilket jag inte gjorde igår, vilket kändes i benen idag. Dumt. Tror jag att jag är 20 år yngre än vad jag är eller?! Svar ja.

Efter stretch och dusch blir det frukost - mysfrukost *förtränger fortfarande min uppgift som måste måste måste göras idag* med nybakta scones (gullemaken!) och kokt ägg (jag själv eftersom jag är bäst på att koka ägg! ÅH! NÅGOT JAG BEHÄRSKAR TILL (nästan) FULLO!!! ÄGG!!) och te. Myyys. Sitta lääänge och äta. Så länge så att alla andra är klara och lämnar bordet. Bra... då åker min lilla Mac fram! hihihi!

Min uppgift. Den MÅSTE skrivas idag. Och jag vet redan nu att den inte kommer att bli särskilt bra. *skäms* Men jag är för omotiverad! 

Synd att jag inte gjorde den igår, då hade jag kunnat vara ledig idag och bara njuta hela dagen!

Jag sitter och lurar på om jag skulle gå ut en sväng idag också! Ut i dimman. Inte in i dimman (den var jag lite inne i igårkväll!) utan ut i dimman. Här är nollgradigt men det ser ut som att solen kan tänkas vilja titta fram! Önsketänkande?

Idag hoppas jag att maken snickrar ihop en tavla eller två, av de bilder vi skrev ut igår! Vi behöver verkligen få upp lite saker på väggarna här hemma! Är så trött på att bo i ett par uppslag i Miokatalogen. Kala väggar och möbler i ek, grått och svart. Ett vitt skåp äger vi i och för sig, men det står mot den svart-gråa fondväggen så det känns inte särskilt färgglatt. Det är också från Mio, by the way.

Nähäpp, ut och gå!