Hittade följande inne hos Mz. Olsson och det är bara för bra!!!

Me like!

Maj gadd vad kul! (Vad har jag gjort för att förtjäna alla dem?!)

Tack snälla Sussi!

Det var i morse som jag kände av den saknade timmen, men nu känns det rätt okej! Faktiskt. Jag har en hel del energi, men den försvinner nog lagom till jag ska börja med middagen. 

Dagen har gått rätt så fort idag och det har varit hyfsat trevligt på jobbet. 

Sååå... jag har gått en liten bloggrunda och ska läsa fler senare! Trist att jag inte hinner det på jobbet. Trist att jag måste jobba för att ha råd att leva. Ingen som vill betala mig för att blogga?! Ingen?! Nähä.

Om jag skulle ta och använda lite av energin till att förminska mitt tvättberg? Eller gå upp och skälla på barnen som visst har svårt att hålla sams. Går det att omvandla energi till tålamod? För jag har väldigt mycket energi i mig ibland när jag skäller på barnen, har jag märkt. Sen tar den slut. Tänk om min ilsk mamma-energi kunde bli förnybar energi och återanvändas i hushållet?

*går till tvättstugan* 

Med motiveringen:

Stort och smått som fläktar skönt svalkande med sina kaosvingar.

Tack snälla M.!

 Du kloka, omtänksamma, roliga, snälla, härliga människa! Tack!

Jag blir så himla glad! Och det är så himla svårt att skicka vidare, eller egentligen inte - men jag kan omöjligt radda upp och länka till alla i min länklista! Så: Ni är alla värda den - ni vet vilka ni är - ni är mina kompisar! Ni skrattar åt mig, och med mig, ni stöttar mig, ni hejar på och bara finns där, med era underbara kommentarer!

En timme kvar till lunch - bra för jag är hungrig. Bra? En timme är ju lång tid! Hm.

Fyra timmar tills jag slutar! Jippie!

Eller? Fyra timmar är ju också lång tid. Nästan en evighet... Nä, det kommer går fort! Det bestämmer jag nu!

Måste göra mig en ny kanna kaffe, ett med fler bönor i denna gång (det var inte jag som bryggde första kannan). Det går ju inte att dricka fiskaffe en måndag morgon. Helst inte när man gått upp en timme tidigare än vanligt, hoppar på bussen en timme tidigare och kommer till jobbet en timme tidigare.

Jag kommer dock inte vara ledsen när jag hem går från jobbet en timme tidigare i eftermiddag!

Klockan är egentligen bara tjugo i sju. Det känns i min kropp...

*ilar mot kaffebryggaren*

Sonen kom ner mitt i natten och klagade på att han hade "jätteont i halsen" och jag kände ett litet hopp tändas.

När klockan ringde halv fem (jag pratar vintertid - min tid som min kropp känner den) levde jag på det där hoppet. Att få vara hemma idag med ett förkylt barn.

När jag senare gick upp för att väcka barnen och frågar sonen hur han mår ger han mig tummen upp. Dumma unge!

Nädå, lille gullkillen... Men han har en trött mamma!

Nu är jag på jobbet (klockan kvart i sju!?) och ska snart hälla i mig lite kaffe (läs: mycket kaffe)

Fy vad jag är trött! Dumt påhitt att dra bort en timme för oss. Det gick ju inte att gå och lägga sig extra tidigt igår heller, kroppen är ju inställd på vintertid. Och det känns verkligen nu på morgonen. Gå upp halv fem, som ju kroppen kände att klockan var, är ju en omöjlighet och det var också därför jag snoozade till fem över sex (fem över fem - min tid)

Jag önskar er alla underbara en härlig måndag!

(jag känner att det blir en seg dag idag... blir till att ta extra starkt morgonkaffe när jag kommer till jobbet)