Först Ann-Louises roliga kommentar och sen direkt efteråt detta inlägg!

Jag har gapskrattat och min man har frågat hela tiden "vad skrattar du åt?" till slut flämtade jag fram mockapocka punkt bloggagratis punkt se mellan skrattattackerna! Jäklar vad jag skrattade! Vilket inlägg!

(jag märkte också medan jag höll på att hoppa mellan Safari och Firefox att jag lyckats få till två tomma inlägg med rubriken Jag tror jag dör) och smart som jag är - och teknisk - så lyckades jag radera det inlägg som jag fått kommentarer på - men jag lever! I allra högsta grad!)

Tänk om man fick skratta så här mycket varje dag! Häääärligt!

En av mina favvisar, Ann-Louise, skrev så här tidigare ikväll...

"Du borde nog skippa bloggandet ett tag" sa Mannen igår, utamattad av allt jobb som en nedsatt Hustru medför. "Ja, för värken i axlarna alltså". Funderade ett par sekunder på min replik, men fann rådigt att tiga är guld. Antingen ett stort, köttigt bett i axeln, eller en diskmaskintablett i kaffet? Gömma (och stänga av) hans mobiltelefon? Nåt straff måste man väl ha när man häver ur sig oförskämdheter? Naughty man.

Och jag bad henne redogöra för vilket straff han skulle få!

Svaret lät inte vänta på sig, och jag började gapskratta, det var nära att jag sprutade ut maten jag satt och tuggade:

Mannens straff blev som följer (don´t tell):

Jag tvättade av mig allt smink, satte upp håret i en rufsig häx-tofs, tog på mig mitt urvattnade nattlinne från tonårstiden (som strenade snyggt) och............

LA AV EN BRAKARE så taket vibrerade!!!

Oh, no f´låt, hav förbarmande, jag skyller på smärta och utmattning. *deleat me*

av Ann-Louise den 31 mars 2009 kl 21:20 - 

Oj *tjuvlyssnar på mötet i köket* - min man fick precis beröm! Eller rättare sagt våra barn fick beröm precis! Trevligt!

Jag är hemma nu. Barnen mår bra och ligger i sängarna och har förhoppningsvis somnat nu. Eller snart. Jag hann säga godnatt och prata lite med dem när jag kom hem.

Det var inte helt mörkt när jag cyklade hem, men inte så ljust heller och mina strumpbyxor såg mörkare ut nu än i förmiddags. Och på något sätt kändes det mer ok att vara porrstjärna på cykel (Ann-Louises ord!) när det skymde än i skarpt dagsljus.

Och mer vettigt än så här blir inte detta inlägg. Huvudet känns helt tomt och jag är hungrig. Lågt blodsocker och lite lätt irriterat humör. Jag måste ha mat! 

Jag blev skrämd (eller äcklad) av en stooor padda på vägen hem, och gav ifrån mig ett förfärat läte, tydligen, för två personer som gick framför mig vände sig om och stirrade! Jamen grodor är äckliga!

Är trött nu.

Äldsta dottern hade ramlat på skolan idag och tappat andan. Sonen har hamnat i bråk och blivit omkullputtad och sparkad i magen.

Och jag jobbar kväll. Kul. 

Inte nog med detta, jag ska cykla hem med kjolen. Tur att det är mörkt!

Jag blev sen, jättesen. Fick rota fram cykeln (fick ont i armen). Cyklade som en tok ner för backarna. Gladde ett gäng polska snickare vars arbete avstannade helt när jag kom svischande.

Kjolen åkte upp till oanade höjder, satt nästan under brösten. Jag visade hela benen - hela benen! Men det fanns ingen tid i hela världen att lägga på att försöka få ner kjolen en bit. Tack gode gud att jag hade svarta trosor på mig. Och herrejättejävlar vad jag skämdes. Kände mig som en utvikningsflicka. I liveshow. På cykel. Med panik i blicken.

Idag blir det kjol och skjorta och kofta. Hej gammaldags sekreterare!

Jag har inte gjort ordning håret och inte satt på något smink ännu, men det ska göras innan jag ger mig iväg. Visst är jag världens bästa självporträttsfotograf?! (Någon gång ska jag be min man filma mig medan jag försöker fota och lägga ut på DinTub.) Det är så svårt att få till det - komma med hela jag på bilden och inte ha en kamera i ansiktet. Idag får ni inte se mina fötter, de var stört omöjliga att få med. Men det är nog ingen som är ledsen för det!

Jag ska ha stövlar på fötterna, om någon undrar...

Ha en underbar dag alla!

Rubriker är verkligen min grej! Jag kan på ett intressant sätt fånga nya läsare, med hjälp av just rubriken! Den manar och lockar till fortsatt läsning. Det kan eventuellt ha varit ett litet spår av ironi i de två första meningarna. Men hey! Spelar inte så stor roll. Mina vänner hittar hit och de läser nog oavsett rubriken!

Idag vaknade jag med lite stress i kroppen. Varför vet jag inte. Kanske har jag lite dåligt samvete för att jag inte tog mig an mitt berg av tvätt igår, som jag hade tänkt göra. I stället satt jag här, där jag sitter nu. Åh, nej, ett tecken? A bad sign? Får genast resa mig och rusa ut till tvättstugan! Här ska vikas (lite) tvätt!