Jag fick ett trevligt långväga samtal för ett par timmar sen, och la nyss på! Herregud, hur länge pratade vi? Och hur goa är inte era phone bills?! Men sååå kul att prata med dig! Härligt att få lite perspektiv på Du Vet Vad!

Så nu är det sent och snart läggdags. Och för varje timme som går kommer Dagen med stort A närmare. (Tyckte närmande var ett lämpligt ord först - jag är nog trött! Nog? Hrmf) A som i arbetsdag. *ovilja*

Men åh, nu satte jag igång mig själv där! Hur många gånger behöver jag förklara för mig själv varför jag måste jobba?! *trögfattad*  *tjatig*

Nu kom jag av mig. Vad hade jag tänkt skriva mer?

Förmodligen inte så mycket. Vill nog mest förhala det faktum att natten är här och sängen ropar (sköna sköna goa sängen!) och tiden går och snart är underbara ledighet slut.

Faktiskt så längtar jag efter några få stackare på jobbet. Några få som ska bli himla trevligt och fruktansvärt roligt att träffa igen! *jippie*

Jaha. Vad ska jag mer skriva om då! *stannar tiden lite*

Jo, jag lagade middag förut! Korv och potatismos (pulvermos, men med grädde i och lite grillkrydda ovanpå - att jag inte kommit på det tidigare!) och då sa barnen: "Mamma, det här var faktiskt gott!"

Mmmmm! Livet känns rätt gott ändå! I alla fall så länge jag fortfarande har kvar smaken av vitt fluffigt socker och ett skal av choklad i min mun, och kaffe i min mugg...

Jag har tänt några ljus också och sitter just nu och skriver i skenet av de tända ljusen. Mysigt! Önskar jag kunde sluta där, eller kunna skriva att jag sitter i tystnaden också, och njuter. Men min mysiga stund ackompanjeras av två tjuriga tjejröster... eller läten snarare. Varför leka med varann när man bara bråkar och tjurar och surar och gapar och skriker på varann!? Varför? *blir tokig!!!!*

Oj, vad klockan är mycket! Middag? Vad? *tänk tänk tänk* à Nalle Puh.

Två dagar av ledighet kvar, sen väntar jobbet igen. Vilket på ett sätt är skönt! Jag vill ju vara behövd (eller nja, jag kan vara behövd av tystnaden hemma i mitt hus) och jag vill ju göra något vettigt på dagarna (skitsnack - sitta och blogga och "prata" med bloggvänner är också vettigt. Vettigare till och med.. *trulig*) Den tyngsta orsaken är ju såklart pengar! Min lön behövs. Det är dyrt att leva och en viss standard vill man ju ändå ha och blablablabla. (Varför måste det vara så?)

I nuläget känns det som att jag skulle lätt kunna gå hemma på dagarna, vara lyxhustru! Lätt! Men det kanske beror på att jag inte gör det? För hade jag varit lyxhustru hade jag kanske inte njutit av det? Jag vet inte. Och lär väl inte få veta heller. Kanske hade jag blivit alldeles förslappad efter ett tag? Svårt att veta.

Nu är ju läget sådant att vi inte har råd att ha mig hemma som lyxhustru och ingen annan har erbjudit sig att betala mig lön för att bara gå hemma... Så då återstår bara att arbeta! *muttrar tjurigt*

Eller så försöker jag ta tag i min kreativa ådra som finns någonstans och försöker göra något vettigt med min tid och mitt liv! Men se det vågar jag inte! Jag kan ju misslyckas om jag försöker. Och det vore ju höjden av katastrofer.

Eller? 

Och inte med en postavi utan direkt i brevlådan! Vad skönt! Bekvämt liksom. Och jag gillar bekvämt!

Nu blir det till att läsa läxa då, och börja med min första riktiga uppgift.

Får se nu, behöver jag slänga in lite tvätt i maskinen? Och fixa mellanmål? Och leta fram fotbollskläder. Ja. Ok, får vänta med uppgiften alltså! *skjuter upp*

Precis när jag skulle gå ut genom dörren förut kom jag på att jag skulle ju beställa lite produkter! Och detta skulle göras innan tolv hade jag lovat! Bara att kliva ur skorna och gå in igen! Så nu har jag beställt kosttillskott som jag ska börja knapra när de kommer. Jag har så förbannat svårt att få i mig frukt och grönt, och jag fattar inte varför! Vi köper hem och det finns hemma ett tag - som prydnad eller vad???!!! Hur kan det vara så svårt? Och hur tråkigt är det inte att behöva slänga gammal mat? Idioti.

Men jag måste få i mig näring och nu har jag beställt kosttillskott av min svägerska. Ska bli spännande!

Sjukgymnasten då, som jag började berätta om. Jag frågade ju om jag skulle få ett program idag, vilket jag var helt övertygad om att jag skulle få! Nu är det ju liksom dags att börja träna armen, trodde jag...

"Nej, säger hon när jag frågar, du är för ambitiös" 

???!

Armen ska nu vila några veckor, muskeln ska töjas flera gånger om dagen och när jag börjar jobba ska jag jobba  l å n g s a m t  och ta många små pauser och töja armen.

Hon trodde att om jag fick ett träningsprogram skulle jag sätta igång med det och träna som bara den! (Japp, det stämmer!) Och träning är en belastning och det ska inte armen utsättas för ännu.

Nähä! Okej då.... Jag köper det!

Vi ska träffas om några veckor och prata stress! Och då ska jag få träningsprgrammet, eller om hon skickar hem det, jag missade den biten.

Så, så ligger det till. Men det viktigaste för mig i nuläget är att ta det lugnt (jag är en bråttommänniska) och ta många micro-pauser och töja töja töja armen!

Ok. Jag får börja träna och öva på tålamod då! *gaaaah*

: ) 

Fullt upp alltså!

Jag hann nästan med vändande buss hem idag efter akupunkturen. Skönt! Gillar hemma! Hemma bäst! Ska snart ner till affären. Gillar inte...

Träningsprogram? Fick jag något träningsprogram för att träna armen?! Nej! Det fick jag inte! Tji fick jag. Snopen.

Och nu ska jag ner till affären och handla lite. Känns som en bra dag. Behöver jag tillägga att det sista var skrivet med ironi? 

Ps. Återkommer med mer info sen, *cliffhanger*, men nu går snart bilen till affären. Inte min bil, grannens!  

Jag har hittat sjukintyget! (Nej, nu ljög jag för det är som vanligt min man som hittar mina papper). Och det är till och med onsdag som jag är sjukskriven. Jag blev lite rädd ett tag att jag skulle gå tillbaka till jobbet redan på onsdag, det tror jag inte att jag hade klarat mentalt!

Jag behöver verkligen de här tre lediga dagarna! (Nu ljög jag nästan igen, för jag skulle behöva fler lediga dagar! Eller nej, kanske inte behöva men vill ha! Eller så behöver jag... )

Jag lämnar det där med sjukskrivningen just nu! Mina inre jag verkar inte riktigt överens.

Idag, måndag, vecka 11. Förr i tiden åkte vi alltid till fjällen den här veckan, tog ledigt från skolan och åkte iväg. I flera år åkte vi till Långberget i norra Värmland och efter det till Sälen i många år! Vad kul vi hade där, min syster och jag! 

Nu blir det frukost och sen ska jag iväg och jag ska förhoppningsvis slippa stressa idag! Har det som mål, att ta det lite lugnt idag... Behöver inte springa ikapp tiden! (Jag ser så ocool ut när jag jagar till bussen på morgonen, kläderna hängandes i bakhasorna och panik i blicken)