Tog mig en rask promenad från centrum och hem till oss. Höll på att frysa ihjäl - det är ju svinkallt ute! 

Nu ska jag stoppa i mig lite mat... men vi har inte så mycket gott hemma... Pizzan i frysen är lockande, men en pizza så här sent? Läs: Jag orkar inte värma den.

Rostat bröd med varm o´boy? gott och inte alltför bökigt att fixa, men knappast mättande.

Gröt? - svaret ligger i frågan, iof mättande men inte särskilt gott.

Åh så jobbigt. Alla dessa beslut... Men jag måste äta något. Nu! 

Hittills har denna dagen varit bättre än igår! I det stora hela... Förutom klantandet på Apoteket - jag hittade för övrigt pengar i min filofax så jag hade kunnat köpa tejpen... och räddat ansiktet.

Hemma i köket har jag kaffesump att ta hand om också. Om inte maken upptäckt det och tagit hand om *hoppas, eller hoppas inte?* jag skulle göra kaffe i morse och i stället för att lugnt och stilla ta tag i melittafiltret med det gamla sumpet och slänga så råkar jag smälla till hela behållaren så att den och melittafilter och sump åker ner på bänken och väggen och golvet. Suck säger jag bara. Jag lät det vara. Hann inte och orkade inte ta hand om det just då. Men har jag tur så har maken upptäckt det och torkat bort det. Och har jag tur har han inte upptäckt det! Men då får jag torka bort det själv.

I morgon. I morgon ska jag vakna som en lite lugnare och mer sansad person! Som inte stöter till allt som råkar komma i vägen för händerna.

Som lägger ner saker i väskan med en gång, istf att lägga det i knät och sen tappa det när jag reser mig upp.

Jag ska också vakna med ett större förråd tålamod. Vad skönt det ska bli att vara jag i morgon!

Är på jobbet. Motvilligt.

Det ringer som bara den idag. Motigt.

Glömt plånboken upptäckte jag när jag satt på huk på Apoteket med handväskans innehåll runt omkring mig (lunchmat, mackor, filofax mm) och stoppade upp kön.

Men det blir billigare så.

Men också lite pinsamt och frustrerande...

Jag känner att det är ett visst motstånd i luften, till att gå till jobbet. Undrar om jag kommer klara av att lämna hemmet?

Min kaffekopp står här på bordet och det är så gott med kaffe på förmiddagen!

Det är nästan omöjligt att ens tänka tanken på att lämna hemmet för att ta sig till jobbet.

Det är som om det var något gummiliknande i luften... det är nästan omöjligt att forcera.

Ringa chefen och säga att jag inte kan lämna hemmet? Varför undrar han. Jo, för det är något väldigt segt i luften som tar emot. Nästan fysiskt.

Spännande rubrik, va?! Erkänn att ni blev nyfikna nu! 

Nä, grejen är den att det är sex dagar kvar tills min kurs börjar! Distanskurs i journalistiskt skrivande. Ska bli intressant. Tror jag. Ibland undrar jag hur jag tänkte när jag anmälde mig. Jag har ju ingen önskan om att bli journalist. Jag vill bara lära mig att skriva bättre. Uttrycka mig bättre i skrift. Och jag hoppas verkligen att det är en bra kurs! Eller att jag snappar upp något av värde. För ska jag vara helt ärlig så tror jag inte att det är någon höjdarkurs. Billig var den också. (Tror jag, jag kanske inte får något alls för pengarna!)

Jag är lite glad att det händer något kul (vad vet jag om det?) i mitt annars så händelsefattiga liv. Jag har just varit en vecka i fjällen och haft det jätteskönt och ändå klagar jag!  

Eller kanske omöjligheter. Vad vet jag?!

Jag måste ringa optikern idag och boka tid. Måste ha ett par glasögon till. Risk finns nämligen att även dessa tappas eller glöms bort någonstans. Hm. Tappas är i så fall mer troligt eftersom jag alltid måste ha glasögon på mig för att se...

Min putsduk kunde räddas ur det havererade glasögonfodralet i alla fall. Den var inte ens smutsig. Alltid något!

Äntligen är denna hemska dag slut.

Nu ska jag gå och lägga mig och förhoppningsvis blir det en bra dag i morgon! Eller åtminstone en bättre. Jag har i alla fall inga fler glasögon eller glasögonfodral som kan jämnas med marken. Jo, det skulle vara mina solglasögon, som faktiskt råkade komma med till jobbet i dag. Kvarglömda sen fjällenresan, då de användes varje dag!

Mina glasögon ligger här hemma på bänken. Funderar på att föreviga dem. Ser lite roliga ut faktiskt! Ena glaset är helt, men trillade ur bågen när jag försökte plocka upp dem för att sätta dem på mig, och det andra glaset är spräckt. Det hade varit så kul att ha dem på jobbet i morgon om det hade gått, och skojat med mina kollegor! Men de är för förstörda tyvärr. (Dumma klantiga mig! Vad är det för fel på mig?!)

Och när i helvete blir man vuxen?

Men hey, jag är alltså inte gammal ännu då! Något positivt med det hela! Om det nu finns något positivt med att glömma saker hela tiden?

Jag ska gå och lägga mig nu och förhoppningsvis glömma att gå upp i morgon bitti! 

Tallar! Tallskog. Tallar är bland det vackraste som finns och ett av de absolut vackraste och ståtligaste träden. Jag kan verkligen gå igång på vackra, ståtliga tallar!    Eh... ok. Hur lät det..?

Här kommer en bild. Jag har visat den förut, men då i form av canvastavla, som jag fotograferat. Nu får ni se originalet.

Denna ska ingå i min utställning som jag ska ha senare i vår. Motivet är taget på norra Öland. Väster om Böda.