Josefine

31 januari 2009 22:52

Den titeln är oftast vikt för mig, så imorgon tar jag tillbaka den ;)

Erika

31 januari 2009 23:03

Hej Agneta! Tusen tack för titten i min blogg :) Hoppas du har en mysig Lördagkväll! Kram/Erika

M.

31 januari 2009 23:46

Nänänä! Inte alls värdelös! Men du hade förväntningar och när det blev tvärtom så jämförde du det som blev med det du hade planerat. Och det var ju skillnad.

Man vill så väl, så väl, så väl men... Ibland vill man så jävla mycket väl att man stupar av bara det. Man vill det bästa och snubblar på sina egna fötter för man ORKAR inte.

Nu vet jag inte så mkt om vad och varför och så, men... Jag gissar att du är TRÖTT.

I morgon är en annan dag. Ta den istället!

Klart du fixar att vara gräsänka! Då får du dra i din egen takt och det kan många gånger vara smidigare. Det tror jag inte är nån fara. Vad som många tycker är jobbigt är förväntningarna på hur underbart det måste vara när man väl är tillsammans.

Se där... Förväntningar, ja. Dom sabbar jävligt mycket lycka för mig. Och jag lär mig aldrig utan fortsätter förvänta mig...

Catrin

1 februari 2009 00:07

Det kommer att ordna sig....Visst blir det ibland så att det inte alls blir som man tänkt sig, men Du är ju deras bästa mamma ändå!!! De tyckte säkert om chipsen och ja, ibland när man vill någor för mycket så blir det lite tokigt, men en Jättekram till dig!!!

Annika

1 februari 2009 00:36

Ditt inlägg påminner mig om en "fantastisk" filmkväll jag skulle ha med mina småttingar.
Filmer hade hyrts, godis, chips, läsk mm mm mm hade inhandlats.
Allt slutade med kaos...popcorn, godis och läsk överallt och då menar jag ÖVERALLT.
Inget barn orkade se på filmen och innan det var klart var vi ovänner. :-(
MEN....jag är inte världens sämsta mamma för det och vet du vad?
Det är INTE du heller!
Kram.

Yvonne

1 februari 2009 08:58

Stackars dig... Man får faktiskt tycka synd om sig själv!
Tråkigt att kvällen inte blev som ni tänkt, men inte gör det dig till en dålig mamma! Jag tycker du är en jättefin mammma som månar om dina barn! Dom ska vara glada att dom har fått just dig till mamma!
Att du mår dåligt av att maken ska börja jobba i Malmö igen, förstår jag mycket väl... Även om jag VET att du kommer fixa det. Finns det ingen annan lösning på det..?
Styrkekramar