Nu ska jag sminka av mig och sen krypa upp i soffan och titta på Lipstick Jungle. Ska visst påminna om SATC. Får väl se om det kan vara nåt att se.

Efter det går jag och lägger mig och sover... För att bli väckt mitt i natten av maken... 

Det blev nog aningens snurrigt och ogenomtänkt tror jag. Men det är lite så jag kan vara ibland tror jag. Aningens snurrig och ja...

Men det mesta löser sig ändå. Sonen hade hunnit halvvägs när jag mötte honom.

Nu äter jag min tråkiga mat, nu värmd i micron. Tänk om inte min syster hade haft lingonsylt!? OMG!

Men lite lycklig är jag ändå! Jag har sålt min första tavla! Även om det inte blir någon mer, så har jag i alla fall sålt en! Tänk att en av mina bilder kommer att hänga hemma hos någon annan!

Nu är det dags att jag börjar planera min utställning som jag ska ha i maj. Vilka ska hängas ut och i vilka storlekar?! Angenäma bekymmer!

Efter en rätt så behaglig dag på jobbet (eh, positivt tänkande så det förslår) så brakade såklart helvetesmåndagen lös. Jag sprang till bussen såklart. Varför gå i tid? Då kan man ju riskera att få gå i normalt tempo och se ut som en normal människ som kanske bara halvspringer för att ta skydd mot regnet. Men nähädå, jag ska vara ute i sista minuten, för att få tokspringa till bussen, för att ändå missa den! Precis. Jag såg baken av den. *GAAAAH*

Tur i oturen skulle maken med den bussen hem för att ta bilen till sitt möte så han kunde åka och hämta barnen och köra hem dem. Så slapp de stå ute och vänta på mig i regnet (iof kunde de gå in till min syster, eller låna hennes nyckel...)

Jaha. Först tänkte jag bli riktigt arg, men sen ändrade jag mig. Kom på att det hjälper liksom inte att bli arg. Bussen lär inte komma och hämta mig, utan jag får snällt vänta en kvart tills nästa kommer.

Så, jag tänkte lite positivt att bra, nu kan jag gå och köpa mig en almanacka på Akademibokhandeln! En sån där med fem kolumner. Bara det att då hade de bara en sort kvar, en gigantisk - nästan en meter hög. (överdriver lite)

*raderar en massa blajj om almanackor hit och dit* 

Tillbaka till busshållplatsen - vill ju inte missa en buss till för då hade jag blivit väldigt trött på mig själv (har hänt förr att jag missat två bussar och blivit trött...)

Väl på bussen. Får en sittplats. Två säten bakom mig är det barnvagnsutrymme. Med gnällig bebis. GNÄLLIG bebis.  Väldigt väldigt väldigt gnällig. Sådär gnällig så man nästan vill blänga surt på föräldern.

Men jag avhöll mig. Men det gjorde inte hon bredvid mig. *Ja!*

Fram med iPod och i med hörlurarna! Hittar inte hörlurarna. De är kvar på jobbet. 

Fanfanfanfanfanfanfan. 

Hem och steka blodpudding och potatisbullar och bacon!

Bränner blodpuddingen, som såklart fastar i stekpannan och går sönder! Lingonsylten är slut! *Tack gode gud för syster* 

Skiter i att steka bacon och nu sitter jag med lite stela, kalla blodpuddingar på min tallrik.

Men BRA är att sonen kom iväg till sin fotbollsträning (oj han ska hämtas nu kl 19!) och stortjejen kom iväg till scouterna. Och jag har fått sålt min första tavla idag!!! Han var här nyss och hämtade den!!! (Varför min mat kallnade, vilket i nuläget inte gör något!) Jag är glad! Om än lite stressad.

*rusar ut* 

Hemma. 

Stress. Stress. Och stress!

Måndag är dubbelt hatad. 

Lunch! Mat!

Äntligen!!!

Och sen bara tre timmar kvar! *hopp om livet*

Jag har sovit uruslelt och knappt sex timmar i natt. Nu är jag på jobbet.

Därav rubriken.