Gissa vad jag höll på att få i munnen när jag drack av juicen?

Nu blev ni förvånade va?! Rent av chockade! Skulle jag kunna glömma något? Jag?! Nähänänänä finns inte på kartan. Äsch, jag kan sluta, jag lurar ingen ändå.

Jag har såklart glömt min vitlöksdrink idag. Helt och alldeles glömt bort. Trots att citronerna ligger framme i köket och ser läskande gula ut.

Snart kommer maken hem, undrar om jag kommer ihåg att berätta för honom att han ska ringa ett fd kommunalråd (jo, han presenterade sig så till och med, när det begav sig - när han var kommunalråd alltså, han presenterar sig inte längre som före detta ... så jag blir så full i skratt varje gång han ringer, han låter sååå högtidlig och lite fiiiin! Men han är väldigt trevlig. Av den äldre stammen, eller vad man nu säger) 

Oj, nu kommer maken, bäst jag är beredd att påminna honom! (Jag har nämligen glömt förr, att berätta att den här herren har ringt *skäms*)

Och så ska jag komma ihåg att dricka vitlök med citron. Mmmmmm.... Kan inte vin funka lika bra som whisky sägs göra? *ska kanske testa?* 

Här sitter jag i godan ro och förlorar mig i bloggar (DET skulle jag lätt kunna syssla med på dagarna istället för att jobba!) och hör ett knäppande ljud snett framför mig. Där juicepaketet står. 

Jag tänker lite förstrött att det knäpper om paketet, eller kan det ha varit en droppe som hängt kvar i öppningen som nu trillat ner i juicen? (Eh, som om en droppe hänger kvar i en kvart?)

Fortsätter läsa. 

Strax efteråt hör jag samma knäppande droppljud igen. Denna gång reagerar jag faktiskt - inte kan väl två droppar dröja sig kvar? Stora droppar dessutom eftersom jag hör dem så tydligt. Konstigt ...

Fortsätter läsa.

När jag för tredje gången hör samma droppljud tittar jag faktiskt upp och vänder blicken mot paketet. Då ser jag att det är stearin som droppar ner på bordet från ljustaken ovanför bordet. 

Jag hoppas att det är förkylningen som gör mig lite extra seg i hjärnan. Är det något annat jag borde kommit ihåg också, som jag glömt bort?! Förmodligen ... 

Har väntat och hoppats en stund på att maken skulle komma hem och fixa middag, men icke! (Han kommer lagom tills barnen lagt sig och jag skulle fått njuta av stillheten)

Tråkigt tråkigt tråkigt tråkigt.

Affirmera?...

Det är roligt att laga mat, det är roligt att laga mat, det är roligt att laga mat!

Det är fult att ljuga fult att ljuga fult att ljuga. 

Jag fick mig en kall och halkig promenad när jag gick för att möta barnen efter fritids. Herregud vad halt det var överallt! Det har verkligen runnit vårfloder lite varstans som sen frusit snabbt som bara den - livsfarligt att beträda marken ute. Stigen i skogen var som en frusen bäck! Det har verkligen varit jätteblött när det frös på i natt! 

Sonen har en rejäl bula i pannan! Mer än halva pannan är svullen och med ett litet sår mitt på bulan. Den hade varit ännu större. Enligt sonen, så jag tar det med en nypa salt. Men det kan stämma eftersom fritids hade ringt maken och sagt att han inte såg ut som vanligt *fniss*. Sonen sa också att de lagt kallt på pannan direkt efteråt. Undrar om han kommer vara blå i morgon? Han var lite ynklig när vi gick hem... Stackarn.

Jag har precis pratat med en kompis i USA! Så trevligt! : ) *vinkar hej*

Nu ska jag strax fixa kvällsmat. *önskar hett att maken kunde komma hem i detta nu* 

Jag har ätit, och jag kom ihåg att äta salladen också! *duktig*

Och tagit extra vitaminer, och rosenrot!

Efter maten var jag ute en liten sväng och promenerade i solen, på isen. Jädrar vad halt!

Efter det tog jag mig en kopp kaffe. Två koppar kaffe. Och sen har jag vilat. Herregud vad jag är trött på att vila. Det är såå tråååkigt.

Men jag orkar inte göra så mycket annat heller.

Ringde fritids för att skicka hem barnen lite tidigare idag, men då hade de börjat titta på film. Och det känns ju taskigt att de ska skickas hem mitt i den. Så de får stanna fulldag idag. Jag får väl gå och möta dem så att de tänker på att gå försiktigt. Det hade inte sonen gjort idag. Tydligen.

Maken ringde och sa att fritids ringt och varnat för att Gabriel inte såg ut som han brukar... Han hade trillat och fått en rejäl smäll i pannan. Bula och blod och så... Skolsköterskan hade kommit och tittat till honom - och vi ska hålla honom under uppsikt så han inte börjar må illa. O M G! Hur kommer ungen se ut? Hoppas de satt på plåster! *hatar blod hatar hatar hatar blod*

Så därför tänkte jag gå och möta dem strax. Det börjar ju mörkna ute och bilarna kör fort, bilar kör av vägen, barn är tankspridda (vissa av dem mer än andra), bilar är hårda och barn är mjuka. *rusar så fort jag kan med dunkande huvud*

*hostar och snörvlar*

Huvudet värker lite, näsan värker lite, kroppen känns tung, halsen är lite irriterad, jag är frustrerad. Men jag kapitulerar. Och jag tar det lugnt. Jag har inte ens kört igång en maskin med tvätt idag. Bara diskmaskinen, men det var nödvändigt för när solen skiner in, visserligen genom skitiga rutor, så blir det så obarmhärtigt stökigt på diskbänken och det spelar ingen roll om den är stökig eller ej, den ser hemsk ut ändå och då med en massa smutsig disk dessutom: USCH! Nej bort med det! 

Och. Även om jag behöver vila mycket, vilket jag också gör (orkar inte så mycket annat) så måste jag röra lite på mig. Blir ju stel annars och får ont i ryggen av att bara ligga. Kan ju få liggsår eller nåt...

Nu är det snart lunch! Pizza. ICAs mozzarella. God faktiskt! Och jag ska komma ihåg att faktiskt äta sallad till! Minsann! Brukar vara bra på att köpa hem sallad och grönsaker. Jojomensan! Men sen blir det liggandes i kylen tills det bara är en grönbrun sörja ... Så onödigt.

*måste komma ihåg salladen måste komma ihåg* 

Hjälp vad tjockis (tjock is alltså) det ligger utanför dörren! Och på gräsmattan, altanen, garageuppfarten och hela vägen till skolan... Fast nu har de iof kört förbi med saltbilen ett par gånger.

Jag tänkte det när det blev plus-grader igår och senare på kvällen ösregn, blandat med snö, för att ännu lite senare bli stjärnklart och krypa ner under nollstrecket - att nu blir det halt. HALT.

Jag såg min syster gå åt fel håll i morse när hon skulle lämna sin store på dagis ... hon kunde inte gå vanliga vägen för den var glashal. Hon hade tänkt gå ner bakvägen och chansa på att det inte var lika halt i slänten bakom oss ... "Såklart att det är", sa jag när jag stack ut huvudet och undrade vart i hela friden hon skulle, "det har ju regnat där med!" *snusförnuftig*

Jag erbjöd mig att passa lillkillen medan hon tog den store och halkade ner till dagis. Bättre att ha en tvååring att hålla reda på en en syskonvagn med två killar i. Hu!

Kunde det inte fått vara kallt igår? Då hade regnet kommit i form av snö och den hade blivit liggandes kvar på den kalla marken! Och idag hade vi vaknat till ett underbart vitt vinterlandskap! *älskar*