De somnade mina små älsklingar! Utan att jag behövde tjata på dem! *Halleluja* Jag har kommit på att låta dem ligga och läsa en liten stund innan de somnar. Ibland bara i fem minuter, men det är som om de köper det, bara de får ligga vakna i sängen och slippa somna direkt. (Äh, okej, det var min man som kom på det och inte jag... Men det kunde varit jag, jag har kommit på många andra bra saker! Minns inte vad nu bara...)

Nu är nog tanken att jag ska ställa mig i tvättstugan och packa upp kartonger, vilket jag sa till min man att jag skulle göra idag. Och det har jag inte gjort. Förutom en grej, en burk med hjärtan i. Den burken står nu på bänken i köket. Vi sa ju aldrig hur mycket jag skulle plocka upp ur kartongerna... Om han säger något kan jag ju alltid spela dum och säga "ah, du menade att jag skulle plocka upp  a l l t ??!"

Idag har jag betalat räkningen som jag glömde bort, eller glömde gjorde jag ju inte! Jag hittade den inte. Men igår hittade maken en hög med post som var till mig... Brydde mig inte ens om att fråga var den låg någonstans. Spelar ingen roll. Och det var bara en räkning där. Hoppas att det bara är den jag glömt. Nu är den betalad i alla fall. Känns rätt bra...

Nu stänger jag butiken för idag, tror jag. Och kryper ner i sängen och läser en stund... Jag hoppas att lilltjejen kan gå till skolan i morgon, hon är feberfri nu i alla fall.

God natt & sov gott! 

Nu måste jag få pysa lite.. Lätta på trycket. Mammatrycket. Pysa ut lite ilska, eller vad det nu är som väller upp inom mig. 

Ett tips till Moder Natur: Förse blivande mammor med mer tålamod. Eller, förse blivande mammor med tålamod. Att stå ut med tjat. Och ge oss också ett slags filter att stoppa in i öronen - ett filter som effektivt stoppar en del ljud. Som det som min lilltjej precis nu åstadkommer. (Det värsta är att hon är glad, hon gladlåter, eller sjunglåter, eller låtsjunger - låter helt enkelt) 

För tio minuter sen skickade jag upp barnen att ta på sig pyjamas. Och sen skulle de komma ner och den som först kommer ner med pyjamas på skall jag borsta tänderna på först. Det är väldigt viktigt att få sina tänder borstade först. Annars blir det ett jädrans liv. Och ett jädrans liv är det där uppe just nu. Lilltjejen producerar egenhändiga sånger eller läten. Stortjejen skäller på lillebror, som skyller i från sig och jag hör ända ner att han är jätteskyldig till det han anser sig vara oskyldig till.

Undrar hur länge mitt tålamod håller? Om det inte vore för att de måste i säng hade jag kunnat sitta här och testa... Men plikten kallar.

Och risken finns att jag helt plötsligt bara ryter till - då har tålamodet sedan länge tagit slut och då tänder jag på alla cylindrar på en gång. Det är knappt att jag märker att jag passerat min egen gräns. Helt plötsligt bara är jag så där vansinnigt arg, nästan så jag förvånar mig själv!

Men, nu är jag fortfarande (förvånansvärt) lugn (för att jag inte jobbat idag?) och ska ropa, inte skrika, ner barnen för att borsta tänderna. 

Familjens projektledare säger upp sig, av Gunilla Bergensten.

Så himla bra! Läs den!

Den handlar om en fru och mamma som tröttnar på att ha rollen som familjens projektledare - ett jobb hon aldrig sökt och inte vill ha.

Hon tar upp fenomenet att mannen/pappan inte har förmågan att hålla ordning på saker och ting, inte klarar av att klä barnen i någorlunda matchande kläder, hålla ordning på barnkalas och inhandla presenter.

Jag skrattar högt flera gånger när jag läser den och funderar på att lägga ut citat här i bloggen. Om jag orkar.

Nu ska jag fika lite med mina barn!

Återkommer kanske i kväll. Min son tjatar om att jag ska ta en bild på honom och lägga ut på min blogg, "jag vill bli känd, mamma".

Jag har kört igång en maskin med tvätt och nu sitter jag med en kopp kaffe, en liten finchoklad - Tack Ulle! och ett par Shortbread (favoritkakorna alla kategorier) - MUMS!

Har även sprungit över till min syster med lite tvätt, hon ringde och undrade om jag hade vitt som behövde tvättas för hon hade bara fyllt sin maskin till hälften, och det hade jag! Perfekt!

Åh vad kaffet smakar gott! Tänk om min man kunde få en fet löneförhöjning så jag kunde vara hemmafru! Ljuuuvligt! (Bara det att jag skulle bli hel förslappad förmodligen, om jag inte, som jag tänker ibland, kommer igång och tränar, vilket jag självklart skulle göra om jag bara var hemma!) Eller så skulle jag bli helt fruktansvärt uttråkad av att bara gå hemma. Men något mittemellan?! Jag jobba två dagar i veckan och vara hemma tre? Perfekt.

Då skulle mina dagar se ut så här:

Gå upp strax efter sju, väcka barnen, klä på mig, väcka barnen igen, plocka fram frukost, tjata på barnen att klä på sig, hälla upp yoghurt och flingor, skrika till barnen att NU är det frukost! Tjata på barnen att sitta ordentligt, äta, skynda sig, äta, inte slarva, äta upp, skynda sig osv. Och för att göra en lång historia kort: Följa barnen till skolan, ta en rask promenad på 45 minuter, byta om, äta nyttig frukost, läsa tidningen (eller nätet), blogga såklart (kommer före tidningen), plocka undan i köket, tvätta, vika tvätt, hänga tvätt, ev dammsuga, bädda sängar (skulle nog inte ske i verkligheten). Planera mat, handling och sen faktiskt åka och handla ibland och dessutom laga maten! 

Och så skulle jag fotografera och måla mycket. Vid bra väder skulle jag alltid ha kameran med mig ut och ta massvis med bra bilder som jag sen skriver ut på canvasduk och spänner upp på ram och säljer massvis av så jag blir självförsörjande. Och så skulle jag köpa mig en drejskiva eller två och en ugn och ha en keramikverkstad och så skulle jag bli en duktig keramiker med egen gårdsförsäljning! Blomstrande sådan! 

*jobbigt att komma tillbaka till verkligheten* 

Eller snart åtminstone...?! *ler*

(En parentes bara: Varje gång jag skriver ordet 'åtminstone' så stavar jag det med 'd' efter n:et! Så gott som varje gång! Jag uttalar det aldrig med 'd' - åtminstonde, utan jag uttalar det åtminstone. Men när jag skriver så får jag anstränga mig för att utesluta d:et... Konstigt?!)

Jag kände att jag var tvungen att delge er denna oerhört viktiga och intressanta information.... 

Men nu ska det bli frukost...

Jag har förlorat mig bland bloggar... Jag går in på någons sida, skriver en kommentar, tittar bland länkarna, klickar på en länk, hittar nya länkar och klickar på dem och sen är det kört! Jag har besökt så många världar den senaste timmen och få tagit del av inredningstips, tapeter, julpynt, pyssel, mat, bakverk, shopping och familjesaker! Jag har hittat några bloggar som jag ska återvända till när jag inte är så hungrig som jag är nu.

Måste ha frukost!!! 

Det är så trevligt att mötas av ett gäng gulliga kommentarer på morgonen! Tack snälla ni!

Jag är ju hemma med lillsnosan idag som är förkyld och har feber. Jag kan inte annat än tycka att det är skönt att få en dag hemma! Vi har varit förskonade från sjukdomar den här hösten *peppar peppar* så nu känns det välkommet. Jag är så in i märgen trött känner jag, måste få vara långledig snart! Och det får jag ju - julen! Fast jag är inte ledig hela tiden, ska in och jobba några dagar - klarar inte av att bara gå hemma hela tiden! Inte när hela familjen är hemma samtidigt! (Låter värre än vad det är menat!)

Idag ska jag passa på att röja i tvättstugan. Det har ju kommit in några ouppackade flyttkartonger från garaget, ska bli spännande att se vad som göms i dem!

Eventuellt kan det bli ett och annat blogginlägg också. ; )