Jag känner mig otroligt slö och seg och nästan skakig (det sistnämnda kan bero på hunger). Hoppas att det bara beror på trötthet och inte förkylning. Det orkar jag inte med. 

Så jag ska snart lägga mig nu och sen tar jag nog en liten liten sovmorgon i morgon. Om jag går upp strax innan sju så får jag sova nästan en och en halv timme längre! Så att jag orkar dricka vin i morgon! Det är ju viktigt!

Jag fick ett litet sår idag på eftermiddagen. Helt plötsligt kände jag att jag blev lite kladdig på fingrarna, då ser jag att det kommer lite blod från mitt ena finger!?! En liten paper-cut förmodligen. Och jag blev alldeles matt i kroppen, blod! Jag gillar inte blod! 

Nu sova! 

Massa stora vita flingor virvlar där ute och det har börjat lägga sig lite!

Jag ska gå ut och gå en liten sväng!!!

Äntligen snö! 

Halsen börjar kännas lite konstig. Och jag går och hostar lite. Vad fan då för?! Bara för att jag äntligen kommit igång lite med (lite) träning?! Det är inte meningen att jag ska bli vältränad igen någonsin eller?

Det är mitt straff för att jag la av med träning och tävling när jag var yngre. Jag borde fortsatt.

Men i så fall hade jag kanske haft helt utslitna kroppsdelar nu...

Hoppar nog över träningen i morgon bitti. Dumt att riskera att bli förkyld nu. *fuula fuula ord* 

Jag är riktigt riktigt trött idag. Funderar på att skippa träningen i morgon bitti och istället ta mig en liten sovmorgon.

Om jag inte lyckas komma i säng tidigt idag.

Men just nu känner jag mig sliten, in i själen sliten... Slut som människa.

Men så måste man orka med alla i ens närhet, men det gör inte jag... Jag försummar många av mina nära och kära. Men jag måste det just nu, för att orka med mig själv...

Men jag hoppas innerligt att min ork kommer komma tillbaka. Fick ett så gulligt mail av en före detta kollega idag som gjorde mig glad.

Och ett samtal av en kompis nu på kvällen. Vi pratade om helgen och jag kände mig bara bedövande trött! Jag orkar knappt hasa mig till soffan, hur ska jag då orka bestämma något i helgen? *vill bara sova*

Men vi sa att vi hörs i morgon så ser vi hur det blir.

Det är inte jättekul att  v a r j e  fredag och lördag sitta hemma i soffan och "umgås" med maken. Och med "umgås" menar jag att vi sitter med varsin bärbar Mac och knapprar. Eller så spelar han x-box. Eller tittar på något fantastiskt ointressant på tv. Och torrbollen tycker inte att det är ok att jag bestämmer kanal och ett program som han inte vill se, om jag ändå sitter och bloggar eller mailar samtidigt! Visst är han kass?! *håll med mig, snälla!*  ;-)) 

Men gå ut på lördag vet jag inte om jag orkar. Har ju knappt återhämtat mig sen i lördags - Dansdax, som bara var sååå kul!

Det kanske är värt att lägga sig tidigt ikväll?

- Träna

- Shoppa

- Vin

Någonstans in i mellan ska jag jobba också... Eller åtminstone vara på jobbet   : / 

Huvudet under armen har jag titt som tätt, men det kan även min käre make ha!

Vi skulle på utvecklingssamtal med äldsta dottern idag på eftermiddagen.

Det var bara det att vi tagit fel på dag. Det är nästa torsdag!

Och det står ju klart och tydligt på vår lapp som vi fick hem! Vi har missat det bägge två!

Jag är mest glad över att även min man kollat fel! *skrattar hjärtligt* 

Jag har pannkakor med mig idag och det ska bli så gott!

Solen skiner så det kanske blir en liten promenad på eftermiddagen! Härligt med lite dagsljus, känns som det var länge sen nu...

Nu äta!!!

Gissa om jag har roligt. Eller om jag hellre skulle vilja gå härifrån. Åka hem kanske?

Eller gå och spana i affärer? Behöver ju finbyxor och jeans. Och jag får hög puls bara jag tänker på att hitta ett par byxor som både sitter bra, är sköna och dessutom snygga!

Och jag börjar svettas bara jag kommer in i en klädaffär. Jättejobbigt.

Kan man få abbonera en affär? De stänger för alla andra och så får jag full service! Perfekt. Då kanske jag skulle hitta något som passar mig.

Jag känner av lite grann i magen, inte lika mycket som jag trodde dock! Men det kommer nog allteftersom... och i morgon känns det förmodligen rejält!

Jag förvånade mig själv med att ta ton på bussen i morse. Den var sen och full med folk när den kom och det stod folk i mittgången och de hade såklart parkerat sig i främre delen av bussen så när vi gick på blev det ju tvärstopp.

De tog några tveksamma steg bakåt i bussen när vi likt en buffelhjord klampade ombord. Till slut blev det tvärstopp och alla hade inte ens stigit på bussen ännu. Då hör jag mig själv ropa bakåt i bussen, med hög och klar stämma: "Går det att gå lite längre bak?!" Och då flyttade folk sig bakåt!

Wow! Jag visste inte att det bor en organisatör och en ledare inom mig!

*leta nytt jobb*