Känner mig sådär idag. Helt slut och skulle bara vilja ligga hemma..

Men jag har ett jobb som måste skötas och vi har haft möte idag. Ett rätt jobbigt och tjafsigt möte, men det slutade rätt bra ändå! Känns skönt!

Får jobba lite igen!

Jag har ramlat ner i en svacka nu... Vet inte hur många gånger tårarna har runnit på mig ikväll.
Jag var elak mot barnen förut och nu sitter jag och tycker synd om mig själv. Kanske skäms jag lite också... eller nej, jag skäms över att jag inte skäms för att jag var dum...

Jag hotade med att "mamma kanske flyttar om ni inte blir snälla" *såå elakt och så inte sant* men det kändes så skönt att få säga så just då.

Jag känner mig sliten... så in i märgen trött och sliten... Jag vet att det kommer gå över, jag har mått så här många gånger förut och jag vet att det blir så med jämna mellanrum... Lik förbannat är det jobbigt och tråkigt när det blir så. Och extra tråkigt blir det när det går ut över människor i min närhet. Men jag kan inte hjälpa det... Jag orkar inte vara glad och pigg... Och jag måste vända det här innan det går för långt. För då blir det verkligen jobbigt.

Var kommer jag in i mitt liv?

Scrollan frågar mig vilken av de tre olika gröna som är min favorit så nu måste jag gå till lådan och kolla! Faan! Vilket styrkeprov.

*går iväg och kollar* ...

Det är sourcream and onion!

Och nej jag åt inga : )

Bra jobbat! Det här fixar jag!

Är inte sugen är inte sugen är inte sugen är inte sugen *ljuger för mig själv...* 

Jag känner det redan - Pringles here I come! Jag ska vakna i morgon bitti och vara fet!

Nej, det ska jag inte, för jag ska låta bli chips. Och jag ska definitivt inte ta ut dippen (guacamole) ur kylen för att dippa chipsen i. *slickar mig om munnen*

Jag tar ett äpple i stället! *nickar bestämt*

Inget chips och dip ikväll *skakar frenetiskt på huvudet*

Inget onyttigt *skakar ännu mer*

Bara något nyttigt eller inget alls *nickar så glasögonen nästan trillar av*

När jag kom hem hade maken städat fint i köket och rensat bort högarna med papper och tidningar (varför samlas det alltid papper på hög?) och det var jättefint! 

Nu får ju jag försöka hålla det någorlunda tills han kommer hem i kväll. Innan dess ska jag byta sängkläder och köra igång en maskin med tvätt. Och försöka hålla mig ifrån Pringlesburken som jag råkade öppna förut. Fasen vad dålig karaktär jag har ibland!

Och spinna i morgon bitti kan jag glömma! Jag har nämligen träningsvärk. Mest i högra låret. 

Jag passar på att njuta så länge det varar, friden är nämligen snart slut för barnen är snart på ingående. 

Strax ska jag ta och köra igång lite tvätt. Och fixa lite mat. Jättekul *inte*.

Och hur ska jag lyckas hålla mig från Pringles ikväll? *så sugen* 

*blinkar bort alla tårar så nu kan jag skriva igen*  : )

 Jag var ju ute och sprang förut! Det blev inte så länge, en halvtimme bara, men det fick räcka och det var skönt att springa! Ska nog göra om det... *skratt*

Tjejerna var "utelåsta" och jag hade lovat att skynda mig. Men sen kom de inte hem ändå, jäkla skitungar! Jag sprang förbi dem på lekplatsen och sa att det var dags att gå hem nu. Jag fick bara grymtningar till svar, och jag som höll på att springa ville ju inte stanna för att tjata på barn så jag bara ropade att nu var det dags att gå hem!

Men inte sjutton kom det några barn!

Fast efter en stund kom de lommandes ... hej mamma, vad blir det för kvällsmat?   Något tråkigt, svarade jag surt.  *gud vad mogen jag kan vara ibland - suck*

Jag har suttit och slötittat på Idol. Och lilla söta, skönsjungande Anna - oj vad bra hon är! Och när juryn meddelade att hon gått vidare och berömde henne för hennes begåvning, ja då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna! Då sitter jag med en klump i halsen och försöker blinka bort tårarna, men det går inte för de bara rinner!

Gud vad jag är blödig.

Pampiga idrottsinvigningar som jag själv har varit på har alltid varit så jobbiga - jag har till och med stått och storgråtit!

Pampiga prisutdelningar likaså! Var själv med och vann en stor tävling för några år sen (att det var nästan precis 20 år sen talar vi tyst om!) och det var mäktigt! Och jäklar vad jag kämpade mot gråten då!

Stora idrottsevenemang, när någon går i mål... Vasaloppet - då fäller jag alltid ett par tårar. Även vanliga skidtävlingar kan röra mig till tårar. Speciellt om det är Jakob Hård som talar. Eller Sven "Plex" Pettersson...  

Det är nästan, men bara nästan, att jag får en klump i halsen bara jag tänker på det.

Skolavslutningar ska vi bara inte prata om! Den blomstertid nu kommer. Idas sommarvisa. Alla barnen och deras lärare, alla inövade sånger och framträdande *gråterr*

Nu får jag sluta för jag ser inte för tårarna!

:.)