Jag gick upp, och ner för trappan förut när jag skulle säga godnatt till barnen och det var nätt och jämnt att jag klarade att gå nerför... Det gör så ont!

Och värre lär det bli i morgon, träningsvärk brukar alltid vara värst två dagar efteråt.

Hm. Önskar jag kunde säga att det ska bli spännande att ser i morgon bitti, men jag tycker verkligen inte att det ska bli spännande. Det känns mest bara jobbigt faktiskt. Men jag klagar inte! Jag vet varför jag har det och jag skyller mig själv så gärna. Jag har inte tävlar i multisport för sista gången! Det var så fantastiskt roligt!  : )

Jag var ute och gick en sväng. Dels för att mjuka upp mina stela lår (funkade inget vidare känns det som), dels för att få frisk luft och dels för att testa hur många steg jag går på en minut.

Jag läste någonstans att när man powerwalkar ska man gå 100 steg i minuten och då var jag ju tvungen att kolla hur många jag går. Och med träningsvärk går jag 140 steg! När benen känns bra igen ska jag testa igen!

Men för tillfället så är det vila som gäller. Hur jag ska klara att ta mig nerför backen till bussen är en gåta. Jag tror att vi får ta bilen till centrum i morgon bitti.  

Känns skönt att du börjar komma över spindelfobin:-) Kommer ihåg när G inte fick ha spindelmannenstrumpor!!! hahahhahaha

av catrin den 14 september 2008 kl 18:39   

Och vad menar du med det??? Skulle jag förbjuda min son att använda spindelmannensockar!! *FNYYYYS*Men jo, hmmmm, det stämmer tyvärr. Jag är lite bättre nu, han fick sådana strumpor när han fyllde år och blev såklart jätteglad! Äntligen något med spindelmannen!Men där går gränsen! Det kan hända att han har en spindelmannentröja också, men jag undviker att titta på den. En gång hade G en kompis hemma och den killen hade en tröja med en bild av en spindel som såg hur verklig ut som helst - jag ville bara köra ut killen! 

Nu ringde han och som om han kände på sig att jag skulle vara lite grinig så förekom han mig med att säga att han tjänat ihop lite shoppingpengar åt mig och vin! Leendet spred sig över mitt ansikte. Ingen idé att vara långsint då inte! 

Och handen på hjärtat - det är rätt skönt att få vara ensam ibland också!

Bara jag slipper sova ensam! 

Och apropå läskiga saker så kröp det en spindel inne förut, men jag var helt iskall, tog första bästa tidning och drämde till! Och nej, det var ingen särskilt stor spindel...

Nu ska jag dricka mitt kaffe (känns som jag tjatat om det länge nu) och sen ska jag ut och gå! 

Konversation med sonen nyss:

G: Mamma, får jag ta min klubba nu?

Jag: Nej.

G: Varför inte?

Jag: Det är inte lördag idag.

G: Men jag glömde äta den igår.

Jag: Då har du kvar den till på lördag. 

G: Men jag fick den av pizzerian.

Jag: Det spelar ingen roll, du får äta den på lördag.

G: Men schysst!!! (jättesur)

Och min man har fortfarande inte kommit hem. Han har varit borta i fem timmar nu. Och hört av sig? Nej.

Men klaga när jag inte hör av mig går bra...

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och sen ska jag ut en kortis. 

Jag gick över en sväng till min syster förut och då var Anna, en kompis där, och när hon får syn på mig ropar hon "Det ser ut som du skitit på dig! Precis som jag!"

Hon var också med i går och tävlade och har också träningsvärk idag... Jag bara tänker på hur jag kommer se ut i morgon. Att ha bråttom till bussen är inte att tänka på! Och jag får hoppas att det är en låg buss i morgon och inte en med en massa höga trappsteg... kan bli jobbigt isf. Och i värsta fall får det bli att jag tar hissen mellan våningsplanen på jobbet...

Men men! Jag har ont av en orsak och en väldigt bra orsak!

Nu måste jag snart investera i en ny cykel bara.

Eller så får jag träna cykling på min tantcykel eller på gymmet, det funkar ju också. Spinning kl 07.00 på fredagmorgnar. En pina när man går upp på morgonen men helt ljuvligt när man är färdig!

Undrar om jag skulle orka mig ut och gå en sväng? Låren är så trötta idag också... Träningsvärken i morgon kommer inte vara nådig. Undrar om jag kommer komma ur sängen?

På ett sätt hoppas jag att jag inte kommer ur sängen för då slipper jag gå till jobbet, men på ett sätt hoppas jag att jag kan gå till jobbet och skryta över min bedrift! Och det kan ju hända att det är fortsatt lugnt på jobbet också...

Men tillbaka till nuet. Ska jag ta mig en sväng kanske. Benen mår nog inte sämre av en stillsam promenad. Om jag tar med kameran kan jag ju alltid låssas som att jag fotograferar om jag blir trött och måste stanna!

Det var inget fel på datorn, som jag trodde utan felet låg i en inställning. Strömsparare på hårddisken, tror jag det var, var inställd på ganska kort tid och då gick datorn (själva hårddisken tror jag) i vila och höll jag då på med något, tex skrev ett inlägg eller så så blev det jättekonstigt.

Och jättekonstigt blev nog det här inlägget! Jag har svårt att beskriva något som jag inte har koll på!

Men, summa sumarum datorn fungerar som den ska och jag är jätteglad för det!

*klappar datorn ömt*