Alla sover utom jag och maken. Tror jag. Bäst jag tassar upp och kollar att M och kompis har somnat, så de inte ligger vakna allt för länge.

...  jodå de snusar så gott allihop!

Så då är det väl bara för mig att göra mig i ordning för natten och krypa ner i goa goa sängen! I morgon ska jag ha sovmorgon och sova tills jag vaknar, ingen klocka ska ställas, ingen syster ska vinkas av! Inga måsten alls!  

Nu har jag satt på film åt barnen, stängt dörren om dem (det blir lugnare för oss då), hällt upp kallt, vitt vin till mig och placerat mig i soffan med min MacBook Air (lånad tyvärr) - skööönt!

Nu kan jag fortsätta med mitt slappande ... 

Har utfodrat fyra barn (M har kompis hemma över natten) och själv ätit en god middag. Inget vin ikväll, P känner sig inte bra, synd att slösa gott vin på honom!

Men jag kanske tar mig ett glas vitt vin när vi placerat barnen framför en film. Det är ju ändå semester ett tag till!

Hjälp! Jag har suttit och läst lite andra bloggar en stund och kom att läsa om en ung tjej som vill gå ner i vikt. Eller om hon vill försvinna helt kanske?

Hon är rätt lång, väger inte mycket och är förmodligen redan väldigt väldigt smal. Hon äter i stort sett ingenting och när hon tycker att hon ätit för mycket stoppar hon fingrarna i halsen och spyr upp det! Hon tycker att hon är fet och hon äcklas av sig själv. 

Tjejen jag läste om är ca 170 cm och väger 55 kg! 

Jag är 165 cm lång och väger 54 kg och jag brukar få höra att jag är för smal/pinnig/mager. Inte särskilt upplyftande... 

Jag blir ledsen när jag läser om henne. Varför vill hon plåga sig själv? Det är förmodligen något helt annat som hon är missnöjd med i sitt liv, men vikten är det enda hon känner att hon har kontroll över och kan påverka. Jag önskar jag kunde få henne att inse att det hon gör är så fel! Hon kommer ju sakta men säkert att förstöra sig själv!

Min egen dotter på nio år brukar puta ut magen så mycket hon bara kan och säga att hon är tjock! Jag hoppas att det bara är oskyldigt barnprat.  

Eftersom det gick väldigt långsamt (eller snarare - inte alls) att ladda upp bilder via modem i Småland kommer bilderna nu i stället.

Vårt kära lilla torp från 1780-talet:

Här sitter vi och fikar i skuggan under körsbärsträdet. På kvällarna sitter vi och slåss med myggen!

Borta bra men hemma bäst - det stämmer verkligen!

I går morse bestämde vi att vi skulle åka hem senare på kvällen (igår kväll då) och jaaa vad glad jag blev! Jag ville verkligen bara hem! Fast nu sitter jag här och faktiskt saknar torpet och allt som hör till, fast nej, jag saknar inte spindlarna och alla närgångna flygfän... Men jag saknar vår stora fina gräsmatta och har dåligt samvete för barnens skull, de sprang omkring och lekte där eller spelade fotboll. Fast nu sitter två av dem klistrade vid datorn och den tredje är nere i området och cyklar omkring och letar efter kompisarna! De klagar inte!